Personer i historien
Här är några kända och mindre kända personer från Malmös historia
Vem var de?
Jacob Erlandsen, död 18 februari 1274 på Rügen i nuvarande Tyskland, var ärkebiskop i Lunds stift från 1254 till sin död. Jacob Erlandsen, var son till Erland (Galen) och Andreas Sunesens systerdotter Cecilie Herlogsdatter av Skjalm Hvides ätt (född 1162).
Staden Malmö kan ha kommit till genom att ärkebiskopen Jacob Erlandsen i Lund grundade denna på 1250-talet. Staden anlades nämligen ute vid kusten norr om kyrkbyn på mark som ursprungligen tillhört Bulltofta by, vilken helt ägdes av ärkebiskopen.
Enligt en källa från 1500-talet låg här innan stadens tillkomst ett litet fiskeläge vid namn "Svalperup", senare romantiserats till "Sqvalperup". Ärkebiskopen uppförde på stranden en borg med runt försvarstorn och vattengravar, "Flynderborg". Borgen försvarade den långa träbrygga som användes som lastnings- och lossningsplats för de pråmar som förde varorna mellan de ankrade skeppen på redden till staden.Enligt de skriftliga källorna dog han i Rügen 1274 under återresan. Hösten 1972, under en arkeologisk utgrävning vid det tidigare Franciskanerkonventet vid Klostergatan i Lund, påträffades hans grav i ruinen efter gråbrödrakyrkans kor.
Under Kocks driftiga ledning kom Malmö att uppleva en verklig storhetstid. Kock tillät lutherska predikanter att predika i Malmö och staden blev därigenom under slutet av 1520-talet en av de viktiga platserna för den lutherska reformationsrörelsen i Danmark. Han inlät sig i vittfamnande planer att i anslutning till Lübeck hävda borgerskapet intressen och få Malmö och Köpenhamn upphöjda till ett slags fria riksstäder. Jörgen Kock vann snabbt kungens gunst men avsattes som borgmästare. Redan 1537 lyckades han återfå sin stora konfiskerade förmögenhet då han genom att ge kungen 12.000 mark till befästandet av Malmöhus vann dennes förtroende. 1540 återinsattes han som borgmästare och behöll detta ämbete till sin död.
Hans Mikkelsen, död 20 december 1532, var en dansk köpman och borgmästare i Malmö, som i sin tjänst som riksråd för Kristian II hade stor betydelse för reformationen i Danmark och den politiska situationen i Norden under kungens välde.
Mikkelsen var en rik och driftig köpman, som ägde stora egendomar både i Malmö och Köpenhamn. Han förekommer från 1503 som rådmand, och från 1508 som borgmästare i Malmö. Som sådan anlade han försvarsvallar runt Malmö och företog flera förbättringar i staden. Mest känd har han dock blivit som huvudmannen för ett demokratiskt borgarparti, som sökte sitt stöd i en utvidgad kungamakt i motsats till präst- och adelsväldet.
Från omkring 1517 kom han i närmare kontakt med Kristian II och Sigbrit Willoms och han ska samma år i motsats till Rigsrådet ha uppmuntrat kungen till att börja kriget med Sverige och innehade, medan kungen (år 1518 eller 1520) var i Sverige, tillfälligt befälstjänsten på Köpenhamns slott. Han förlänades, trots hans borgerliga börd, det rika Börringekloster i Skåne och fick år 1520 pant häri för en stor summa.
Han var sonson till Frans Suell den äldre, som var född i Holstein och fick burskap som handlande i Malmö 1714. Frans Suell började sin bana som biträde i faderns handelsbod men skrevs 1758 in vid Lunds universitet. Han blev inackorderad hos lektor Ifvar Kraak och studerade ett antal ämnen, bland annat matematik och mekanik. 1774 inledde Frans Suell byggandet av det som skulle bli Malmös första hamnanläggning. Tidigare hade skeppen fått ankra långt ute på redden och varorna pråmades in till land. 1788 började Frans Suell att inköpa jord på den gamla Möllevången söder om staden. Här uppförde han Möllevångsgården, en präktig byggnad med ekonomilängor. I dag ingår parkanläggningen i Malmö Folkets Park.
Carl Gustaf Mörner af Morlanda, född 1658 i Malmö, död 27 oktober 1721 i Jönköping, var en svensk greve i släkten Mörner af Morlanda, guvernör över Göteborgs och Bohus län 1712–1716, fältmarskalk och kungligt råd. Han började liksom fadern sin bana som enkel ryttare (1673), deltog i Skånska kriget som ryttmästare åren 1675–1679 där han deltog i slagen vid Halmstad, Lund och Landskrona. Han utnämndes 1680 till kaptenlöjtnant vid livdrabanterna. Han gifte sig 1685 med friherrinnan Katarina Margareta Bonde, dotter till riksskattmästaren Gustaf Bonde. Mörner erhöll 1716 grevlig värdighet (ätten Mörner af Morlanda).
Frans Henrik Kockum, född 27 september 1802 i Malmö, död 12 februari 1875 i Malmö, var en svensk industriman. Frans Henrik Kockum var son till Lorens Kockum och Anne Sophie Suell. Efter avslutad skolundervisning och ett års studier vid ett handelsinstitut i Lübeck blev han bokhållare hos sin far. Vid faderns död 1825 försattes dödsboet i konkurs och Frans Henrik Kockum stod nu utan tillgångar.
År 1827 övertog han Lomma tegelbruk, som tidigare ägts av hans far, och utvidgade verksamheten.
År 1871 den ombildades 1871 till Skånska Cement, med Kockum som delägare. Sedan Kockum 1838 köpt Holmen i Södra Förstaden (nuvarande Davidshall), anlade han där 1840–41 Kockums Mekaniska Verkstads AB. Kockum köpte år 1845 Örmo bruksegendom i Kronobergs län, med masugn, gjuteri och mekanisk verkstad samt blev delägare 1849. Från 1852 blev Kockum ensam ägare av Kallinge kvarn i dagens Kallinge, Blekinge län, 827 övertog han Lomma tegelbruk, som tidigare ägts av hans far, och utvidgade verksamheten.
Rudolf Fredrik Berg, vanligen kallad R.F. Berg, eller Fritz Berg, född 31 maj 1846 i Stockholm, död 8 december 1907 i Stockholm, var en svensk ingenjör, industriman, arbetsgivarideolog, kommunalpolitiker, frikyrko- och nykterhetsman. Han var son till läkaren och statistikern Fredrik Theodor Berg och Emma Berg, f. Stokoe. Berg hade mycket stor betydelse för den svenska cementindustrins utveckling, och det av bolaget tillverkade cementet exporterades till flera världsdelar. 1887 grundade han entreprenadföretaget AB Skånska Cementgjuteriet, senare Skanska. När Lomma Eternit etablerades i Lomma 1906 bestod styrelsen av Berg tillsamman med David Cable Keiler, Rudolf Fredrik och Wilhelm de Shàrengrad. Berg var även en drivande kraft vid bildandet av Malmö föreläsningsförening (1882), sedan utvidgad till Malmö biblioteks- och föreläsningsförening), av Södra Sveriges ångpanneförening (1895) och av föreningen Malmö högre handelsinstitut (1904), i vilka han från början var ordförande. Berg var också drivande bakom tillkomsten av Betelkyrkan i Lugnet (invigd 1886) och tillsammans med Anders Antonsson och Thure Petrén tog han initiativet till inrättandet av Malmös första arbetsförmedling (öppnad 1905). I begravningsprocessionen på Limhamn deltog bortåt 700 personer, även många arbetare och fiskare.
Salomon Eberhard Sörensen, född 29 april 1856 i Lund, död 7 mars 1937 i Malmö, var en svensk arkitekt. Han var far till Arnold Salomon-Sörensen.
Sörensen var son till byggmästaren Peder Christian Sörensen. Han studerade arkitektur i Köpenhamn och Stockholm och gjorde därefter en längre studieresa i Europa. Han arbetade som privatpraktiserande arkitekt i Malmö från år 1884. Företrädesvis arbetade han då med fasader i nyrenässans med inspiration från Florens. Sörensen var stadsarkitekt i Malmö 1893-1924. Som stadsarkitekt fick han bland annat ansvara för att utforma de byggnader som staden själv lät uppföra. Bland annat ritade han alla byggnader till Malmö Allmänna sjukhus (idag SUS) 1894-1932 samt en lång rad olika kommunaltekniska byggnader och anläggningar som vattentorn, slakthus, saluhallar, vattenverk med mera. Sörensen var över huvud taget en av de mest produktiva arkitekterna i Malmös historia med över 100 utförda byggnader i staden.
Per Albin Hansson, född 28 oktober 1885 i Fosie församling i Kulladal (sedermera en del av Malmö), död 6 oktober 1946 i Stockholm, var en svensk politiker (socialdemokrat) och nykterhetsivrare. Han var riksdagsledamot (andra kammaren) 1918–1946, statsråd 1920, 1921–1923 och 1924–1926, partiledare för Socialdemokraterna 1925–1946 samt statsminister 1932–1936 och 1936–1946.
Per Albin Hansson föddes i Kulladal som son till muraren Carl Hansson och pigan Kjersti Persdotter. Två små rum och ett litet köksutrymme var hela bostaden.
Med begreppet "folkhemmet" ökade Per Albins stöd hos väljarna. Efter valet 1932 fick han i uppdrag att bilda en rent socialdemokratisk regering utan egen majoritet. Därmed inleddes socialdemokratins långa regeringsinnehav, som varade i 44 år med ett kort avbrott sommaren 1936. Under sin karriär förvandlades Per Albin Hansson från en ung rebell till landsfader. Genom idén om folkhemmet hittade han sin roll som förespråkare för klasskamp och folkhemmet.
Karolina Olivia Widerström, född 10 december 1856 i Helsingborg, död 4 mars 1949 i Stockholm, var Sveriges första kvinnliga läkare. Hon var aktiv i politiska och sociala frågor samt en rad föreningar och arbetade bland annat med sexualupplysning och kämpade för kvinnlig rösträtt.
År 1879 avlade hon studentexamen vid Wallinska skolan och i december året därpå mediko-filosofisk examen i Uppsala. Därefter studerade hon under bland andra Carl Magnus Fürst. I maj 1884 avlade hon medicine kandidatexamen vid Karolinska institutet.
Den 26 maj 1888 tog hon medicine licentiatexamen vid Karolinska institutet i Stockholm och valde senare att specialisera sig inom kvinnomedicin och gynekologi. Hennes mest kända och spridda bok är Kvinnohygien som utkom första gången 1899 och därefter i sju upplagor fram till 1932. Widerström ville att flickor och kvinnor skulle lära känna sina kroppar bättre, klä sig hälsosammare och få samma möjligheter och rättigheter som pojkar och män.
År 1889 tog hon initiativet att starta en egen praktik med inriktning på kvinnomedicin och gynekologi, eftersom man under den här tiden i Sverige inte fick utöva läkaryrket i statlig tjänst som kvinna. Hon öppnade även år 1893 en egen klinik där operationer kunde genomföras.
Anna Alice Maria Lyttkens, född Cronquist den 17 december 1897 i S:t Petri församling i Malmö, död 25 september 1991 i Hedvig Eleonora församling i Stockholm,[1] var en svensk författare. Lyttkens var en av 1900-talets mest uppskattade svenska författare, och hon var länge den mest utlånade författaren på svenska bibliotek.
Hon var dotter till läkaren Johan Cronquist och hans hustru Antonia Sofia Erika, född Lanng (född 1863). Hon var från 1918 gift med advokat Yngve Lyttkens, död 1974, med vilken hon fick tre barn, bland dem dottern Ulrika, som var gift med justitieminister Herman Zetterberg. Under sommarhalvåret bodde hon på sin gård Gollgyllegård på Ven.
Lyttkens debuterade som författare 1932 med romanen Synkoper.[6] Hennes första romaner behandlade den moderna kvinnans situation, men hon är mest berömd för sina historiska romaner.
Alice Lyttkens skrev också en populärvetenskaplig serie om kvinnans historia. Under sin karriär skrev hon totalt 54 böcker. Lyttkens var en av pionjärerna som feministisk författare. Under hela sitt författarskap gick hon till storms mot samhälleliga orättvisor, utan att göra avkall på den litterära kvaliteten.
.jpg)
.jpg)
Kerstin Anita Marianne Ekberg, född 29 september 1931 i Malmö, död 11 januari 2015 i Rocca di Papa, Italien, var en svensk skådespelerska. Hon var bosatt i Genzano di Roma söder om Rom i Italien.
Anita Ekberg var dotter till Alva och Gustav Ekberg och växte upp på Östra Fäladsgatan 29 i Malmö. 1951 vann hon skönhetstävlingen Fröken Sverige. Hon kom samma år till USA för att delta i Miss Universum-tävlingen. Hon vann inte skönhetstävlingen, men fick arbeten som fotomodell och på nattklubbar innan hon gjorde filmdebut i Hollywood 1953. Howard Hughes ville att hon skulle byta namn för att Ekberg var för svårt att uttala. Men hon vägrade och menade att om hon blev känd skulle folk lära sig att uttala hennes namn, och om hon inte blev känd spelade det ingen roll.
Ekberg uppmärksammades första gången på film för sin roll i Krig och fred (1956). Ekberg fick dock sina största framgångar i Italien i filmer regisserade av Federico Fellini. Hon är mest känd för rollen som Sylvia i Fellinis Det ljuva livet mot Marcello Mastroianni 1960. Där badar hon i en berömd scen i Fontana di Trevi i Rom. Anita Ekberg avled efter en tids sjukdom på kliniken San Raffaele di Rocca di Papa nära Castelli Romani på förmiddagen den 11 januari 2015.
Han fick sitta fyra år fängslad på Varbergs fästning. Tidigare Borgmästaren hade även byggt sig ett sommarställe. Rönneholmsgården. Nu en park i Malmö. Rönneholmsparken.
_JPG.jpg)
_JPG.jpg)
_JPG.jpg)
Rudolf Fredrik Bergs grav ligger direkt till höger om infarten här till Limhamns kyrkogård. Stenen är stor och kanske
den största på hela kyrkogården. Placeringen av graven och storlek på stenen, säger en del. Även att ca 700 personer
följde med i begravningsföljet år 1907. Berg har lämnat många spår efter sig. Räknar man på vilket företag som vuxit
mest och som han grundat, så är det Skanska, som är det 15:e största byggbolaget i Världen. 35 000 anställda.
Så hypotetiskt kunde alla vuxna i Limhamn få anställning.
Rudolf Fredrik Bergs gravplats till höger om ingången på Limhamns kyrkogård
Danska Judar räddades
Ungefär 7 000 danska judar räddades från en hemsk tillvaro i tyska läger. Massiva insattser med fiskebåtar och extremt stora vinster för skepparen var en del av vad som hände
