Genväg till bilder och film om Malmös historia klicka

Dansk historia Aarhus Universitet klicka

Välkommen till Malmö Historia

En gång Danmarks andra stad

Malmö nämns från år 1170 och framåt. Namnet Malmö härlds till betydelsen (Malm) som sand. Höje, efterledet är högar.

Sandhögar ungefär. Malmhaugar är ett exempel på namn som man har använt förr. Under 1100 - talet var det egentligen enbart två byar. Övre Malmö och nedre Malmö. Övre Malmö låg ungefär vid dagens Park som heter Pildamms Parken och nedre låg nära stranden mot Öresund. Malmös Medeltida Centrum blev Adelgatan. Namnet på gatan skiftades många gånger (mer än 20 gånger under historiens gång.

Ladda hem bildspel klcka

Makthavare i Malmö klicka

Så började det

Malmö var på 1100-talet endast en bondby med kyrka, belägen vid nuvarande Triangeln. Så sent som på 1700-talet omtalas här "Kyrkoåkern." Vid en sankmark väster om kyrkbyn, dvs den senare Pildammen, låg ett mindre kapell samt en befäst herremansgård, Henrikstorp.

Staden Malmö kan ha kommit till genom att ärkebiskopen Jacob Erlandsen i Lund grundade denna på 1250-talet. Staden anlades nämligen ute vid kusten norr om kyrkbyn på mark som ursprungligen tillhört Bulltofta by, vilken helt ägdes av ärkebiskopen. Enligt en källa från 1500-talet låg här innan stadens tillkomst ett litet fiskeläge vid namn "Svalperup", senare romantiserats till "Sqvalperup". Ärkebiskopen uppförde på stranden en borg med runt försvarstorn och vattengravar, "Flynderborg". Borgen försvarade den långa träbrygga som användes som lastnings- och lossningsplats för de pråmar som förde varorna mellan de ankrade skeppen på redden till staden.

Karta över det medeltida stadsområdet. Rött markerar 1200-talets stadsområde. Kurvorna anger nivån på den ursprungliga sandreveln. Ju mörkare område desto sankare mark.

Redan under medeltiden var Malmö näst Köpenhamn Danmarks största stad. Under sillfiske- och höstmarknadstiden var Malmö den av tyska och andra utländska köpmän mest besökta staden efter Skanör och Falsterbo. Tyskarnas namn på Malmö var Elbogen eller Ellenbogen, ett namn som betyder "armbåge" och närmast syftar på den bågformade kuststräckan utanför Malmö.[ Staden var fram till vitaliebrödernas härjning 1393 en obefäst stad. Redan 1336 omtalas diken som stadsbegränsningar in mot land men arkeologiska undersökningar har visat att dessa inte haft försvarskaraktär utan snarare markerat en juridisk stadsgräns. Runt år 1400 började strandmuren uppföras, troligtvis som ett resultat av piratkrigen under 1390-talet. Muren hade rikligt med strandportar vilket visar på den betydelse som strandhandeln hade vid denna tid. Under höstmarknaderna var fiskhandeln med utländska köpmän avsevärd. År 1434 inköpte Erik av Pommern gårdar vid Västerport och anlade här kastellet Myntergården, början till det senare Malmöhus. Från 1440-talet tillverkades en stor del av Danmarks mynt på denna plats. Myntningen upphörde år 1525 i samband med att det nuvarande slottet började uppföras.

Staden fick 1437 av kung Erik ett heraldiskt vapen, två krönta röda griphuvud, hämtade ur kungens eget vapen. Gåvan av Malmö stadsvapen var troligen ett försök att få borgarna välvilligt inställda till kungens polska släkting som han ville ha till tronföljare i Danmark.

Åren 1517 - 1519 uppfördes den sista delen av strandmuren. Borgmästare Hans Mikkelsen lät på 1510-talet gräva de första vallgravarna in mot land och då kastades också de första försvarsvallarna upp. I politiskt och religiöst hänseende kom Malmö att under denna tid spela en betydelsefull roll, eftersom staden gynnades av Kristian II. Kristians inflytelserikaste rådgivare var Malmös borgmästare Hans Mikkelsen. När kungen 1523 gick i landsflykt, följd av sin rådgivare, kämpade Malmö länge ensamt för sin gamle kungs rättigheter. Det var först i slutet av året, som staden öppnade sina portar för Fredrik I. I Malmö hade Gustav Vasa och Fredrik I ett möte (24 augusti–2 september 1524) för att lösa tvisten mellan Sverige och Danmark. Den 1 september undertecknades den så kallade Malmö recess i stadens dåvarande rådhus.

Reformationen

Reformationen fick tidigt uppbackning i Malmö av Jörgen Kock, Mikkelsens efterträdare. Den nya läran började predikas 1527 av Claus Mortensen från Malmö, med sådan framgång, att reformationen där var genomförd två år senare. Malmö blev därför utgångspunkten för den reformatoriska rörelsen i Lunds stift.

Kung Fredrik I dog 1533. År 1534 utbröt det danska inbördeskriget grevefejden. Jörgen Kock drog med borgarna till Malmöhus, som intogs. Han knöt förbindelse med borgmästaren i Köpenhamn, Ambrosius Bogbinder, och Wullenwever i Lübeck. Genom att försöka återuppsätta Kristian II på tronen försökte de förhindra att den döde kungens son Kristian III kom till makten. Samtidigt ville man få Köpenhamn och Malmö upphöjda till fria riksstäder och intagna i Hanseförbundet. Greve Kristofer av Oldenburg vanns för planen. Det var troligtvis bland annat tillgivenheten till Kristian II och fruktan för katolicismens återinförande samt för adelsväldet som förmådde borgerskapet att följa sin borgmästare i upproret. Men planen misslyckades. Snart stod Köpenhamn och Malmö ensamma mot den nyvalde Kristian III. Till slut ingick Malmös borgerskap i Kocks frånvaro den 6 april 1536 förlikning med Kristian III i Helsingör. Villkoret var att borgarna fick behålla protestantismen och fortsätta att själv få välja sina präster, samt slippa att komma under adelns inflytande.

För att skilja de två Malmöorterna åt kallade man på 1260-talet och in i 1300-talet staden Malmö vid havet för "Nedre Malmö" samt kyrkbyn för "Övre Malmö". Bebyggelsen i "Övre Malmö" hade försvunnit redan under 1300-talet.

Staden Malmös äldsta kyrka är Nikolaikyrkan som på 1310-talet revs och ersattes av S:t Petri och Pauli kyrka, den nuvarande S:t Petri kyrka. Enligt källa från 1500-talet kan årtalet 1319 eventuellt indikera invigningen av det nya högaltaret. Den nya tegelkyrkan stod dock fullt klar först runt 1380.

Samtidigt med den äldsta stadskyrkan, dvs på 1250-talet, bör det äldsta rådhuset ha uppförts. Detta låg direkt norr om kyrkan invid Adelgatan som på den tiden utgjorde den lilla stadens torggata. De äldsta bevarade stadsprivilegierna är från den 20 december 1353. De bekräftades och utvidgades sedan vid flera tillfällen.

Jörgen Kock hade flytt till Köpenhamn och uthärdade där en svår belägring men fick till slut be om nåd. Snart upphöjdes han emellertid åter till borgmästare, 1540. Han skaffade bl.a. staden dess nuvarande rådhus och stortorg samt skänkte en stor donation till stadens fattiga.

Mot slutet av 1500-talet gick stadens handel tillbaka mycket. Det berodde på pestens härjning, tung krigsbeskattning och inte minst genom att sillfisket avtog. Ett försök att hjälpa upp det minskande näringslivet genom att 1619 ta ifrån Trelleborg dess stadsrättigheter visade sig inte verksamt.