Malmö under 1200-talet:

​

Under 1200-talet började Malmö utvecklas som en handelsstad. Staden hade en strategiskt viktig position vid Öresund och blev en viktig knutpunkt för handel mellan Danmark och övriga Europa. Malmö blev också en försvarsstad, med en borg och stadsmur för att skydda sig mot hot från söder.

Invånarna i Malmö under 1200-talet var huvudsakligen bönder och hantverkare. Jordbruket var en central del av ekonomin, och hantverk som smide, träarbete och textilproduktion var vanliga yrken. Livet var präglat av arbete på fälten, men även av stadens växande handelsaktiviteter.

​

Malmö under 1300-talet:

​

Under 1300-talet fortsatte Malmö att vara en viktig handelsstad och försvarsposition. Staden hade nu även en stadsmur runt sig, som skyddade invånarna från angrepp. Handeln blomstrade, och Malmö var känd för sin export av fisk, spannmål och andra varor till städer i Europa.

Invånarna levde i små trähus längs de smala gatorna. De flesta hade små åkerlappar för att odla sin egen mat. Kyrkan spelade en central roll i människornas liv, och religiösa högtider var viktiga evenemang.

​

Malmö under 1400-talet:

​

Under 1400-talet stärktes Malmös ställning som en viktig handelsstad ytterligare. Staden kontrollerades av den danska kronan och var en del av det danska kungariket. Den ekonomiska tillväxten fortsatte, och Malmö blev en av Skandinaviens mest betydande handelsplatser.

Invånarna hade nu tillgång till fler varor och tjänster än tidigare, och det ledde till en ökad standard för livet. Staden byggde ut sina befästningar och försvar för att möta hot från söder. Hantverkarna fortsatte att spela en viktig roll i stadens ekonomi, och Malmö blev också känt för sin textilproduktion.

​

Sammanfattningsvis var Malmö under medeltiden en blomstrande stad med en växande ekonomi och viktig handel. Invånarna levde huvudsakligen av jordbruk och hantverk och var beroende av stadens försvarsåtgärder för sin säkerhet. Stadens strategiska läge vid Öresund gjorde den till en central knutpunkt för handel och politik i regionen.

Kristendomen infördes successivt i Norden och i och med det började Skånes kyrkor uppföras. Medeltiden som sträcker sig från kristendomens införande till reformationen, cirka 1050-1536, är den epok som haft störst påverkan på Skånes religiösa landskap.

​

Bybildning och kyrkobyggande:

​

Kristendomen infördes successivt i Norden och i och med det började Skånes kyrkor uppföras. Bybildningen och kyrkobyggandet skedde parallellt och både byarna och kyrkorna kom i de flesta fall att ligga i närheten av vattendrag där gamla odlingsmarker fanns.

​

De första kyrkorna uppfördes i de äldsta byarna och dess omland kom att bilda en socken. Allt eftersom uppstod nya byar och nya socknar. Socknen var den minsta enheten inom den kyrkliga organisationen. Varje socken fick sin egen kyrka och i vissa fall stod sockeninvånarna själva för uppförandet.

Runt kyrkan bildades vanligen ett sockencentrum bestående av ett flertal byggnader som byggdes under de kommande århundradena. Sockenstugor och fattigstugor började uppföras på 1600-talet och under andra hälften av 1800-talet blev det allt vanligare med skolhus.

​

I Skåne fanns på 1000-talet två konkurrerande missionsbiskopar. Henrik i Lund var en anglosaxisk biskop, medan Egino i Dalby var tysk. År 1066 dog Henrik och Egino flyttade till Lund som blev stiftscentrum i Skåne och senare ett kyrkligt centrum för hela Norden. Lunds stift kom att omfatta Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.

De första kyrkobyggnaderna var stavkyrkor i trä men delvis på grund av stavkyrkornas korta livslängd och bristen på trä i Skåne utvecklades byggandet i sten och stenkyrkor blev det vanliga. Vid slutet av 1100-talet började tegel användas som byggnadsmaterial. Den äldsta daterade tegelkyrkan i Sverige ligger i Gumlösa i Skåne och invigdes 1192.

​

I medeltidens gryning uppfördes omkring 350 romanska stenkyrkor i Skåne. 1300-talet karaktäriseras av digerdöd och orostider. Under denna tid byggdes inte många kyrkor men de befintliga romanska kyrkorna byggdes om och kom att få ett mer gotisk uttryck. Vapenhusen byggdes till under senare delen av medeltiden, oftast vid den södra ingången. Vid sidan om att vara sakrala rum kunde kyrkobyggnaderna även fungera som försvarsanläggningar. Försvarskyrkorna var koncentrerade kring de viktigaste farlederna. De kyrkor av medeltida ursprung som finns kvar idag har i de flesta fall genomgått ett flertal tillbyggnader under århundradena.  

Klostren influerade uppförandet av lantkyrkorna runt om i landskapet och var innovatörer på olika områden och införde bland annat nya odlingsmetoder. Inom klostren drevs också dåtidens sjukhus. År 1438 upprättade franciskanerorden en läroanstalt i Lund.

​

Reformationen genomfördes i Norden från 1520-talet. Medeltidens religiösa rum blev då överflödiga. Ett flertal kyrkor revs. Även klosterinstitutionen upphörde efter reformationen och de flesta kloster blev så småningom sätesgårdar under adeln.

​

Bevarade dokument visar att Malmö betraktades som stad 1275, men stadsgrundandet kan föras tillbaka till 1200-talets mitt. I äldre belägg omtalas den framväxande staden vid kusten ibland som "Nedre Malmö" för att skilja den från "Övre Malmö", som var en närbelägen (dock ej klart lokaliserad) kyrkby utan stadsfunktioner; den nämns redan under 1100-talet men tycks upphöra i början av 1400-talet.

​

Sillfisket och Skånemarknaden spelade stor roll för den tidiga utvecklingen i staden Malmö, som växte snabbt och blev den ledande skånska handelsstaden redan kring 1300. En andra storhetstid för Malmö inträffade under 1500-talets första del. Sjöfart och handel hade goda tider, inte minst därför att hansestädernas privilegierade ställning försvagats. Dansk spannmål efterfrågades, särskilt i Nederländerna, och utförsel av stalloxar spelade också stor roll.

​

Malmö påverkades oundvikligen av medeltidens och 1500-talets handelspolitiska och militära uppgörelser mellan Lübeck och de nordiska kungarikena. Under den driftige borgmästaren Jørgen Kocks ledning drogs Malmö in i tidens stora konflikter. En kulmination kom med grevefejden på 1530-talet, då Jørgen Kock aktivt verkade för att stärka reformationen och minska aristokratins och prästerskapets inflytande. Folkmängden i Malmö kan på 1500-talet ha varit i storleksordningen 4000-5000 invånare. Malmös utveckling stagnerade dock från 1500-talets slut.

​